När saknaden blir för stor

Igår kom Jenny tillbaka från Sverige. Hon har bestämt sig för att flytta hem. Vi har haft det på känn och hon har berättat att hon funderar på det, men det känns ändå väldigt konstigt att hon nu verkigen ska göra det. Jag har bott med henne sen jag flyttade till London. Hon var den som gick med mig när jag sökte jobb och hjälpte mig fixa telefon. Hon är den jag sover med när jag inte vill sova själv ( och en viss annan person inte är där.. :P ), den som alltid kommer in på baren efter jobbet och hänger tills jag slutar. Som går ut fast hon börjar tidigt. Som inte säger emot om jag äter upp all hennes choklad. Som jag lyssnar på gammal-tönt-musik med och inte skäms.
Förstår hennes beslut till 100 %, hon har varit har i två år nu och känner att hon vill göra något annat med sitt liv, men kommer nog ta ett tag innan jag förstår att hon verkligen flyttat. Om tre veckor lämnar hon. Fina fina du.

Kommer sakna dig massor!
Tänker alltid på dig när jag hör den här.
<3

Kommentarer
Postat av: Mamma

Ja du stumpan, man möts och skiljs! Men om man är riktigt goda vänner håller man kontakten ändå. Ibland kan man tänka så här: vilken tur och vad tacksam jag är för att jag lärt känna denna person, eftersom vi för ett år sen inte ens visste om varandra! Då blir man faktiskt gladare när man tänker på saken!

Dagens kloka ord och varma kram från

Mamma

2011-08-18 @ 16:22:22
Postat av: anna

fina fina jenny <3<3

2011-08-19 @ 18:06:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0